Med piskan i ena handen och med lagboken i andra, piskar och dömer regeringen oss arbetare och talar om för oss, att om vi som blivit uppsagda från våra arbeten inte hittar nya jobb inom en viss tid blir straffade med lägre ersättningar från våra A-kassor. Regeringen säger med andra ord att det är VÅRT fel att det inte finns arbeten! Med uttalanden som "en låg A-kassa ökar motivationen" så undrar man ju hur det är ställt med nutidsvetenskapen hos de styrande. En låg A-kassa ökar ingen motivation, det enda den ökar är desperationen, som i sin tur blir helt vansinnig när man inser att det inga arbeten står att finna. En undersköterska som sparkas, då det helt plötsligt är ett underskott i kassan, (inte för att vårdbehovet har minskat) har i stort sätt få möjligheter att söka andra jobb, utan får helt enkelt snällt vänta tills dess att kapitalismen återhämtat sig från "kraschen". Under denna tid har man hunnit få sin ekonomi raserad och en självkänsla som har nått nya bottennivåer. Likadant fungerar det inom industrin.
Det borde egentligen få stå, både stat och den privata marknaden (som ofta är svår att särskilja, om det ens går), DYRT att avskeda sina arbetare, då kanske man tänker efter en extra gång innan man ger sig in i konstiga kortsiktiga spekulationsaffärer.
För det är fasen inte arbetarnas fel att det inte finns jobb!
söndag 29 augusti 2010
Debattera?
Finns det ett intresse av att debattera? Om så, då kan jag tipsa om ett par olika forum som jag själv brukar hänga i då och nu. Kvalitén varierar, ibland nås oanade aha-upplevelser men inte helt sällan är nivån i höjd med sandlådan.
Men i vilket fall som helst så kan det vara både roande och givande.
Socialism.nu
AC-bladet
(länkarna finns även i länklistan här på högerkanten)
Men i vilket fall som helst så kan det vara både roande och givande.
Socialism.nu
AC-bladet
(länkarna finns även i länklistan här på högerkanten)
fredag 27 augusti 2010
Reflektioner om historieskrivning
Det prånglas ut i media hela tiden, alla har vi hört det sägas, skrivas och visats, på Tv, i böcker och filmer, likt en malande kvarn ska det präntas in i våra huvuden; Kommunismen är en folkmördare. Socialistiska stater, där sköt man, hängde, torterade och våldtog sina medborgare i parti och minut, och helst utan några demokratiska processer.
Den nuvarande individualistiska eran, som är en direkt följd av kapitalismens lära, så sväljer vi allt med hull och hår, utan att blinka, utan att titta på vilka som är uppgiftslämnare eller källor. Om en lögn sägs tillräckligt många gånger, så blir den till en sanning. Åtminstone kan man tro det. Sanningen är ju dock den, att hur många gånger lögnen än talas om så blir den inte mer riktig.
För oss som kallar oss socialister är det egentligen inte så oförståeligt att det ser ut på detta vis, eftersom det är de borgerliga historieskrivarna som har tolkningsföreträdet i all media och kultur. Högern har genom press, radio och TV möjlighet att förvirra och förvränga och få stora massor av människor att uppfatta rena lögner som sanning.
Med lite fördjupning i ämnet "borgerliga historiekännare", så är det nästan uteslutande alltid samma personer som figurerar som källor i alla undersökningar, böcker och skildringar av de socialistiska staterna under nittonhundratalet.
Där hittar vi namn som Robert Conquest och William Randolph Hearst och vad dessa herrar har gemensamt är att de alla hade mycket att förlora om socialismen spred sig. De gjorde det till sitt livsverk att förkasta, smutsa ner och fabricera lögner om kommunismen.
Robert Conquest var exempelvis anställd av den brittiska motsvarigheten till CIA, MI6, med uppgift att driva ett ”propagandakrig” mot Sovjetunionen. Att sprida desinformation var hans yrke. Conquest var alltså en propagandist, och inte historiker, men trots detta hittar vi än idag honom som källanvisning hos exempelvis Forum för Levande historia, en statlig institution som har fått i uppgift att sprida vidare lögner om kommunismen.
William Hearst var grundare och ägare till det största tidnings-imperiet i USA någonsin, och hans tillgångar gjorde honom till en av dåtidens rikaste i världen. Han var dessutom en stor antikommunist, måhända den största av alla. Han spred dagligen påhittade vidrigheter om den Sovjetiska staten, som nådde ut till miljontals läsare världen runt, och när han hade slut på krut, så avlade han ständiga besök i Tyskland och hos Hitler, för att få tunnan full igen.
Nedan visar en bild på Hearst (i mitten) omgiven av nazistledare, tagen i Tyskland 1934.
Det ter sig för min del högst overkligt att en stenrik mediemogul, sensations- och skandalpressens fader som dessutom hade kopplingar till Nazistpartiet, tillsammans med en brittisk statligt anställd propagandist ska få utgöra historiebeskrivningen av de socialistiska samhällena.
Vad som dock är den viktigaste frågan är:
Varför fortsätter idag detta utprånglande av böcker, filmer och "dokumentärer" som ska visa på "kommunismens brott mot mänskligheten"? Det sker idag en massiv mediekampanj, icke kan man gå förbi en bokhandlares skyltfönster utan att se framsidan på hela rader med böcker med antikommunistiska titlar.
Det enda jag kan komma att tänka på är att borgerligheten måste vara skrämd. Så skrämda att tänderna hackar av rädsla. Kapitalets ideologi har försökt att med sin lära slå i människor att ideologierna är döda och tillhör det förgångna, och att kapitalismen är den "naturliga människan", men kapitalets herrar (och damer) vet egentligen bättre än så.
Överallt sker idag klasskrig. I Indien, Peru och Filippinerna har folkkrig rasat i många år, och borgarnas svar på detta, är en massiv mediekampanj där man stämplar kommunism som ingenting annat än terror. I Sverige sker dagligen aktioner ute i de fattiga förorterna, och även om aktionerna i mångt och mycket ibland ter sig ganska primitiva så är detta ändå klasskamp. Överhöghetens främsta mål är att isolera dessa människor så att man inte förenar sig eller solidariserar sig med dessa, ty det vore för borgarna en fullständig katastrof. Och det vet man om också.
Den nuvarande individualistiska eran, som är en direkt följd av kapitalismens lära, så sväljer vi allt med hull och hår, utan att blinka, utan att titta på vilka som är uppgiftslämnare eller källor. Om en lögn sägs tillräckligt många gånger, så blir den till en sanning. Åtminstone kan man tro det. Sanningen är ju dock den, att hur många gånger lögnen än talas om så blir den inte mer riktig.
För oss som kallar oss socialister är det egentligen inte så oförståeligt att det ser ut på detta vis, eftersom det är de borgerliga historieskrivarna som har tolkningsföreträdet i all media och kultur. Högern har genom press, radio och TV möjlighet att förvirra och förvränga och få stora massor av människor att uppfatta rena lögner som sanning.
Med lite fördjupning i ämnet "borgerliga historiekännare", så är det nästan uteslutande alltid samma personer som figurerar som källor i alla undersökningar, böcker och skildringar av de socialistiska staterna under nittonhundratalet.
Där hittar vi namn som Robert Conquest och William Randolph Hearst och vad dessa herrar har gemensamt är att de alla hade mycket att förlora om socialismen spred sig. De gjorde det till sitt livsverk att förkasta, smutsa ner och fabricera lögner om kommunismen.
Robert Conquest var exempelvis anställd av den brittiska motsvarigheten till CIA, MI6, med uppgift att driva ett ”propagandakrig” mot Sovjetunionen. Att sprida desinformation var hans yrke. Conquest var alltså en propagandist, och inte historiker, men trots detta hittar vi än idag honom som källanvisning hos exempelvis Forum för Levande historia, en statlig institution som har fått i uppgift att sprida vidare lögner om kommunismen.
William Hearst var grundare och ägare till det största tidnings-imperiet i USA någonsin, och hans tillgångar gjorde honom till en av dåtidens rikaste i världen. Han var dessutom en stor antikommunist, måhända den största av alla. Han spred dagligen påhittade vidrigheter om den Sovjetiska staten, som nådde ut till miljontals läsare världen runt, och när han hade slut på krut, så avlade han ständiga besök i Tyskland och hos Hitler, för att få tunnan full igen.
Nedan visar en bild på Hearst (i mitten) omgiven av nazistledare, tagen i Tyskland 1934.
Det ter sig för min del högst overkligt att en stenrik mediemogul, sensations- och skandalpressens fader som dessutom hade kopplingar till Nazistpartiet, tillsammans med en brittisk statligt anställd propagandist ska få utgöra historiebeskrivningen av de socialistiska samhällena.
Vad som dock är den viktigaste frågan är:
Varför fortsätter idag detta utprånglande av böcker, filmer och "dokumentärer" som ska visa på "kommunismens brott mot mänskligheten"? Det sker idag en massiv mediekampanj, icke kan man gå förbi en bokhandlares skyltfönster utan att se framsidan på hela rader med böcker med antikommunistiska titlar.
Det enda jag kan komma att tänka på är att borgerligheten måste vara skrämd. Så skrämda att tänderna hackar av rädsla. Kapitalets ideologi har försökt att med sin lära slå i människor att ideologierna är döda och tillhör det förgångna, och att kapitalismen är den "naturliga människan", men kapitalets herrar (och damer) vet egentligen bättre än så.
Överallt sker idag klasskrig. I Indien, Peru och Filippinerna har folkkrig rasat i många år, och borgarnas svar på detta, är en massiv mediekampanj där man stämplar kommunism som ingenting annat än terror. I Sverige sker dagligen aktioner ute i de fattiga förorterna, och även om aktionerna i mångt och mycket ibland ter sig ganska primitiva så är detta ändå klasskamp. Överhöghetens främsta mål är att isolera dessa människor så att man inte förenar sig eller solidariserar sig med dessa, ty det vore för borgarna en fullständig katastrof. Och det vet man om också.
torsdag 12 augusti 2010
Arbetare sitter häktade!
Ingen har väl undgått att läsa om de kämpande arbetarna uppe i de norra skogarna, som blev lovade blåbär stora som apelsiner, garantilön och boende. Tyvärr fanns knappt ett enda bär i skogarna, och någon mat eller garantilön verkar inte dessa människor sett till heller. Reinfeldts utspel igår i DN "att reglerna borde räcka", när hundratals arbetare går hungriga, tyder på en stor folkfientlighet och på kapitalistisk krampolitik.
Och medan dessa bärplockare, som har skuldsatt sig enormt mycket för att kunna komma hit och plocka bär, så går bärföretagen med storvinst. Polarica är den största inköparen och försäljaren av bär i Sverige. Företaget omsatte förra räkenskapsåret 740 miljoner kronor och redovisade en vinst på 46 miljoner kronor före skatt.
De vietnamesiska bärplockarna i Särna har fått skriva på kontrakt där de förväntas plocka 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron om dagen i tre månader för att ha rätt till minimilön. Samtidigt växer deras skulder till bemanningsföretaget för mat och husrum.
(http://www.dn.se/nyheter/sverige/barjattar-gar-lysande-1.1153105)
Var är alla protestaktioner?
De Vietnamesiska arbetarna är just det: ARBETARE, precis som du och jag. Vi sitter i samma hål, men de förstnämnda något längre ner. Var är solidariteten?
När Anton Nilsson, Amaltheamannen, sprängde strejkbrytarnas båt i början på 1900-talet och blev genom denna hjältemodiga aktion dömd till döden, marscherade tiotusentals arbetare mot fängelset i en solidaritetsaktion för att kräva att Anton släpps och åtalets nedläggande.
Idag sitter fem Vietnamesiska arbetare häktade då de låste in sina blodsugande kapitalister till chefer i en källare och gick ut i strejk i en protest mot de vidriga förhållanden som de tvingas leva under. Facket, partier och övriga står och tittar på, och låter polisen "göra sin sak".
Skäms på er.
Kraven bör vara tydliga, riktade mot herrarna som räknar profiter:
Släpp dessa människor genast.
Erbjud dem en fet kompensation för förlorad arbetsinkomst, även för de bär de blivit lovade skulle finnas. Återbetalning av de pengar, sexton tusen kronor, som de blev tvingade att betala för att få komma hit att arbeta. Och sist men inte minst,..att de som vill stanna kvar i Sverige är hjärtligt välkomna.
"....Mina herrar som räknar profiter,
Parasiter som styr detta land
Ni ska få sopa i våra fabriker
ert förbannade rövarband.."
- Dan Berglund
Och medan dessa bärplockare, som har skuldsatt sig enormt mycket för att kunna komma hit och plocka bär, så går bärföretagen med storvinst. Polarica är den största inköparen och försäljaren av bär i Sverige. Företaget omsatte förra räkenskapsåret 740 miljoner kronor och redovisade en vinst på 46 miljoner kronor före skatt.
De vietnamesiska bärplockarna i Särna har fått skriva på kontrakt där de förväntas plocka 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron om dagen i tre månader för att ha rätt till minimilön. Samtidigt växer deras skulder till bemanningsföretaget för mat och husrum.
(http://www.dn.se/nyheter/sverige/barjattar-gar-lysande-1.1153105)
Var är alla protestaktioner?
De Vietnamesiska arbetarna är just det: ARBETARE, precis som du och jag. Vi sitter i samma hål, men de förstnämnda något längre ner. Var är solidariteten?
När Anton Nilsson, Amaltheamannen, sprängde strejkbrytarnas båt i början på 1900-talet och blev genom denna hjältemodiga aktion dömd till döden, marscherade tiotusentals arbetare mot fängelset i en solidaritetsaktion för att kräva att Anton släpps och åtalets nedläggande.
Idag sitter fem Vietnamesiska arbetare häktade då de låste in sina blodsugande kapitalister till chefer i en källare och gick ut i strejk i en protest mot de vidriga förhållanden som de tvingas leva under. Facket, partier och övriga står och tittar på, och låter polisen "göra sin sak".
Skäms på er.
Kraven bör vara tydliga, riktade mot herrarna som räknar profiter:
Släpp dessa människor genast.
Erbjud dem en fet kompensation för förlorad arbetsinkomst, även för de bär de blivit lovade skulle finnas. Återbetalning av de pengar, sexton tusen kronor, som de blev tvingade att betala för att få komma hit att arbeta. Och sist men inte minst,..att de som vill stanna kvar i Sverige är hjärtligt välkomna.
"....Mina herrar som räknar profiter,
Parasiter som styr detta land
Ni ska få sopa i våra fabriker
ert förbannade rövarband.."
- Dan Berglund
tisdag 10 augusti 2010
Röstbojkott!
Varför ska man rösta i en stat där den privata sektorn styr kajutan?
Vi kan inte påverka marknaden med våra röster.
Socialdemokrater eller Moderater spelar ingen större roll, de vill alla åt samma håll,..mer eller mindre. Det vill säga att skära ner kostnaderna för de icke produktiva människorna och för den sociala omsorgen.
Moderaterna genomför just nu det som sossarna en gång i tiden påbörjade, men i något snabbare takt. Summan av det hela, på ett längre perspektiv, hade ändå varit densamma.
Statliga bolag, sjukhus och vårdboenden har sålts ut på löpande band, oavsett regering, och sjukskrivna människor har piskats ut ur systemen ända sedan i början på detta århundrade.
Vad är demokrati? Tänk att det är så inpräntat i människors huvuden att det där med rösträtten var fjärde år är det som gör ett land demokratiskt. Jag är av en helt annan åsikt. Att få rösta på sju snarlika borgerliga partier var fjärde år, och där emellan har man inte ett skvatt att säga till om? Nej tack. Det är inte demokrati för mig. Tänk om hela svenska folket istället hade lagt sig på sofflocket på röstdagen,...och genom den aktionen visa herrarna (om damerna) där uppe att vi inte ger dem legitimitet att förstöra mer.
För om fyra år kommer det vara ett jäkla gnäll igen, och ingen är nöjd. Har någon någonsin varit NÖJD?
Vi kan inte påverka marknaden med våra röster.
Socialdemokrater eller Moderater spelar ingen större roll, de vill alla åt samma håll,..mer eller mindre. Det vill säga att skära ner kostnaderna för de icke produktiva människorna och för den sociala omsorgen.
Moderaterna genomför just nu det som sossarna en gång i tiden påbörjade, men i något snabbare takt. Summan av det hela, på ett längre perspektiv, hade ändå varit densamma.
Statliga bolag, sjukhus och vårdboenden har sålts ut på löpande band, oavsett regering, och sjukskrivna människor har piskats ut ur systemen ända sedan i början på detta århundrade.
Vad är demokrati? Tänk att det är så inpräntat i människors huvuden att det där med rösträtten var fjärde år är det som gör ett land demokratiskt. Jag är av en helt annan åsikt. Att få rösta på sju snarlika borgerliga partier var fjärde år, och där emellan har man inte ett skvatt att säga till om? Nej tack. Det är inte demokrati för mig. Tänk om hela svenska folket istället hade lagt sig på sofflocket på röstdagen,...och genom den aktionen visa herrarna (om damerna) där uppe att vi inte ger dem legitimitet att förstöra mer.
För om fyra år kommer det vara ett jäkla gnäll igen, och ingen är nöjd. Har någon någonsin varit NÖJD?
söndag 8 augusti 2010
Romer och Resande
Det är med sorg och ilska i hjärtat som man idag läser att Frankrike nu ska riva de skyffen som de resande och Romerna har tvingats att med slit bygga upp. Tyskland under Hitler mördade närmare hälften av alla Romer med god hjälp från sina Europeiska grannar. I de icke-ockuperade delarna av Frankrike samlade man ihop alla Romer (eller vad man nu kallade dem) i olika arbetsläger, och därifrån skeppades de till dödslägren i Tyskland. I andra Europeiska länder, som i Sverige, talade man om tvångssterilisering av det "sociala bottenskrapet" som man kallade dem. Man klassade dem som asociala parasiter som vägrade att arbeta eller försörja sig själva.
Det finns en, och säkert många fler, dold historia om hur en svensk kommun i slutet på 40-talet utförde en etnisk rensning på Romer och det kallas för "Tattarkravallarna". Staden är Jönköping.
Jönköping hade under 1940-talet ett stort antal resande ("tattare") som var bosatta på Öster (främst kring Östra Torget). Öster var vid denna tiden stadens slum, speciellt Kålgårdsområdet. Det hade alltid funnits stora motsättningar mellan resande och andra svenskar - och i Jönköping med sin stora resandekoloni var dessa extra starka. Det gick rykten om att resande överföll människor ur den övriga befolkningen och att de fick ekonomiskt stöd från Jönköpings stad.
År 1924 tillsatte stadsfullmäktige en kommitté vars uppdrag var att utreda det som fattigvårdstyrelsen definierade som ”tattarplågan”. Utredningen kom aldrig igång men uppdraget återkom i den stora så kallade ”Tattarutredningen” 1934-1944. En grundtanke i utredningen, vars grund var rasbiologisk, var att de resande utgjorde en speciell ras vars individer var ”degenererade och nervöst belastade - anfrätta inifrån”. Ett talande uttryck för fattigvårdens syn på dem är det uttalande dess ordförande gjorde så sent som 1948:
"De rasrena tattarna i allmänhet är arbetsovilliga och vill helst försörja sig på köpenskap o.d, till exempel hästaffärer och gårdfarihandel. De sakna en ärlig vilja till ordnat arbete. Vad korsningsprodukterna beträffar (är de) i allmänhet arbetsvilliga och oftast hyggliga och skötsamma"
Detta är alltså skrivet av en ordförande för en förvaltning i kommunen.
Dock hade man inte mycket för utredningen, det visade sig att av de 450 invånarna som var registrerade som tattare i staden så var det endast 3 stycken som fick ekonomisk hjälp. Långt under genomsnittet om man jämför med svensken.
Men det tog inte död på folks illvilja.
1948, runt midsommar, hetsade Jönköpingsborna mot de kvarteren där de flesta av det resande folket bodde, en stor mobb, bestående av både poliser och civila, utrustade sig med tillhyggen och misshandlade människorna där och deras lägenheter vandaliserades, detta pågick under flera dagar. Det resande folket fick fly, hals över huvudet..ut från staden.
Stadens tre tidningar antingen teg eller stödde gärningsmännen .Under upploppen skrev Smålands Folkblad i en ledare: ”Hur man ska komma till rätta med dessa ofta asociala människor är inte lätt att säga. Deras ingrodda avsky för ordnat arbete tycks vara oövervinnerligt.
Man kan således säga att de har sig själva att skylla ...”.
Den genomgående uppfattningen var just att de resande hade "sig själva att skylla" på grund av att de hade provocerat "hederlig svensk" lokalbefolkning så mycket och nu borde de lugna ner sig för sitt eget bästa.
De framställdes som våldsamma, ohederliga, och benägna att utnyttja kommunens bidragssystem och sociala skyddsnät - på många sätt samma fördomar och stereotyper som riktas mot dagens invandrare.
Så, drygt 60 år har gått sedan dess,...men det faktum att tiden går betyder inte per automatik framåtskridande. Vi ser samma saker hända om, och om igen.
Det finns en, och säkert många fler, dold historia om hur en svensk kommun i slutet på 40-talet utförde en etnisk rensning på Romer och det kallas för "Tattarkravallarna". Staden är Jönköping.
Jönköping hade under 1940-talet ett stort antal resande ("tattare") som var bosatta på Öster (främst kring Östra Torget). Öster var vid denna tiden stadens slum, speciellt Kålgårdsområdet. Det hade alltid funnits stora motsättningar mellan resande och andra svenskar - och i Jönköping med sin stora resandekoloni var dessa extra starka. Det gick rykten om att resande överföll människor ur den övriga befolkningen och att de fick ekonomiskt stöd från Jönköpings stad.
År 1924 tillsatte stadsfullmäktige en kommitté vars uppdrag var att utreda det som fattigvårdstyrelsen definierade som ”tattarplågan”. Utredningen kom aldrig igång men uppdraget återkom i den stora så kallade ”Tattarutredningen” 1934-1944. En grundtanke i utredningen, vars grund var rasbiologisk, var att de resande utgjorde en speciell ras vars individer var ”degenererade och nervöst belastade - anfrätta inifrån”. Ett talande uttryck för fattigvårdens syn på dem är det uttalande dess ordförande gjorde så sent som 1948:
"De rasrena tattarna i allmänhet är arbetsovilliga och vill helst försörja sig på köpenskap o.d, till exempel hästaffärer och gårdfarihandel. De sakna en ärlig vilja till ordnat arbete. Vad korsningsprodukterna beträffar (är de) i allmänhet arbetsvilliga och oftast hyggliga och skötsamma"
Detta är alltså skrivet av en ordförande för en förvaltning i kommunen.
Dock hade man inte mycket för utredningen, det visade sig att av de 450 invånarna som var registrerade som tattare i staden så var det endast 3 stycken som fick ekonomisk hjälp. Långt under genomsnittet om man jämför med svensken.
Men det tog inte död på folks illvilja.
1948, runt midsommar, hetsade Jönköpingsborna mot de kvarteren där de flesta av det resande folket bodde, en stor mobb, bestående av både poliser och civila, utrustade sig med tillhyggen och misshandlade människorna där och deras lägenheter vandaliserades, detta pågick under flera dagar. Det resande folket fick fly, hals över huvudet..ut från staden.
Stadens tre tidningar antingen teg eller stödde gärningsmännen .Under upploppen skrev Smålands Folkblad i en ledare: ”Hur man ska komma till rätta med dessa ofta asociala människor är inte lätt att säga. Deras ingrodda avsky för ordnat arbete tycks vara oövervinnerligt.
Man kan således säga att de har sig själva att skylla ...”.
Den genomgående uppfattningen var just att de resande hade "sig själva att skylla" på grund av att de hade provocerat "hederlig svensk" lokalbefolkning så mycket och nu borde de lugna ner sig för sitt eget bästa.
De framställdes som våldsamma, ohederliga, och benägna att utnyttja kommunens bidragssystem och sociala skyddsnät - på många sätt samma fördomar och stereotyper som riktas mot dagens invandrare.
Så, drygt 60 år har gått sedan dess,...men det faktum att tiden går betyder inte per automatik framåtskridande. Vi ser samma saker hända om, och om igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)