Den nuvarande individualistiska eran, som är en direkt följd av kapitalismens lära, så sväljer vi allt med hull och hår, utan att blinka, utan att titta på vilka som är uppgiftslämnare eller källor. Om en lögn sägs tillräckligt många gånger, så blir den till en sanning. Åtminstone kan man tro det. Sanningen är ju dock den, att hur många gånger lögnen än talas om så blir den inte mer riktig.
För oss som kallar oss socialister är det egentligen inte så oförståeligt att det ser ut på detta vis, eftersom det är de borgerliga historieskrivarna som har tolkningsföreträdet i all media och kultur. Högern har genom press, radio och TV möjlighet att förvirra och förvränga och få stora massor av människor att uppfatta rena lögner som sanning.
Med lite fördjupning i ämnet "borgerliga historiekännare", så är det nästan uteslutande alltid samma personer som figurerar som källor i alla undersökningar, böcker och skildringar av de socialistiska staterna under nittonhundratalet.
Där hittar vi namn som Robert Conquest och William Randolph Hearst och vad dessa herrar har gemensamt är att de alla hade mycket att förlora om socialismen spred sig. De gjorde det till sitt livsverk att förkasta, smutsa ner och fabricera lögner om kommunismen.
Robert Conquest var exempelvis anställd av den brittiska motsvarigheten till CIA, MI6, med uppgift att driva ett ”propagandakrig” mot Sovjetunionen. Att sprida desinformation var hans yrke. Conquest var alltså en propagandist, och inte historiker, men trots detta hittar vi än idag honom som källanvisning hos exempelvis Forum för Levande historia, en statlig institution som har fått i uppgift att sprida vidare lögner om kommunismen.
William Hearst var grundare och ägare till det största tidnings-imperiet i USA någonsin, och hans tillgångar gjorde honom till en av dåtidens rikaste i världen. Han var dessutom en stor antikommunist, måhända den största av alla. Han spred dagligen påhittade vidrigheter om den Sovjetiska staten, som nådde ut till miljontals läsare världen runt, och när han hade slut på krut, så avlade han ständiga besök i Tyskland och hos Hitler, för att få tunnan full igen.
Nedan visar en bild på Hearst (i mitten) omgiven av nazistledare, tagen i Tyskland 1934.
Det ter sig för min del högst overkligt att en stenrik mediemogul, sensations- och skandalpressens fader som dessutom hade kopplingar till Nazistpartiet, tillsammans med en brittisk statligt anställd propagandist ska få utgöra historiebeskrivningen av de socialistiska samhällena.
Vad som dock är den viktigaste frågan är:
Varför fortsätter idag detta utprånglande av böcker, filmer och "dokumentärer" som ska visa på "kommunismens brott mot mänskligheten"? Det sker idag en massiv mediekampanj, icke kan man gå förbi en bokhandlares skyltfönster utan att se framsidan på hela rader med böcker med antikommunistiska titlar.
Det enda jag kan komma att tänka på är att borgerligheten måste vara skrämd. Så skrämda att tänderna hackar av rädsla. Kapitalets ideologi har försökt att med sin lära slå i människor att ideologierna är döda och tillhör det förgångna, och att kapitalismen är den "naturliga människan", men kapitalets herrar (och damer) vet egentligen bättre än så.
Överallt sker idag klasskrig. I Indien, Peru och Filippinerna har folkkrig rasat i många år, och borgarnas svar på detta, är en massiv mediekampanj där man stämplar kommunism som ingenting annat än terror. I Sverige sker dagligen aktioner ute i de fattiga förorterna, och även om aktionerna i mångt och mycket ibland ter sig ganska primitiva så är detta ändå klasskamp. Överhöghetens främsta mål är att isolera dessa människor så att man inte förenar sig eller solidariserar sig med dessa, ty det vore för borgarna en fullständig katastrof. Och det vet man om också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar