Vikingatiden, som vi känner den här i Sverige, är egentligen medeltiden för resten av världen.
Vi får nog alla upp en ganska klar bild i huvudet när vi tänker på vikingatiden, som visar oss hur denna tiden, och människorna såg ut. Vem eller vad är det då som har sett till att det är så?
Var det verkligen så att alla människor var barbarer och sjörövare på 1000-talet? Var karlarna stora, starka män, som drack mjöd och plundrade dagarna i ända och hade stora horn på sina hjälmar?
En sak slår mig, och det är att för att kunna vara "sjörövare" så måste man först och främst ha tillgång till vatten. Så, bodde då de allra flesta människorna i norden runt kusterna?
Självklart inte.
Merparten av NORDBORNA under vikingatiden levde ett stillsamt liv som bönder, och torde knappast ha kallat sig vikingar.
Skeppsbyggarkonsten tog fart ordentligt under denna tid, och det gjorde att det för nordens del förde med sig att man kunde börja "upptäcka" resten av världen och att också få fart på handeln.
Enligt Wikipedian på internet finns ordet "viking" beskrivet på en runsten, som kan härledas i slutet på 900-talet: ”Fader lät dessa runor hugga efter sin broder Asser, som fann döden nordpå i viking” samt ”Fader lät hugga denna sten efter Björn, som ägde skepp samman med honom”.
Då denna text åsyftar en händelse i Sverige eller Norge står viking här troligtvis för begreppet "krigsman" snarare än "plundrare".
Tvärtom doftar denna benämning, "Vikingatiden", nationalromantik så det osar om det. Vikingatiden fanns inte beskriven någonstans, i någon som helst litteratur före 1800-talet.
Sverige var under 1700-talet heta på gröten var det gäller att erövra, och speciellt Ryssland hamnade man ofta i blåsväder med. Dock förlorade man som oftast, och hela Finland rök med i början på 1800-talet. Dessa krig var oerhört kostsamma vilket gjorde att befolkningen i Sverige blev alltmer kritiska och "o-patriotiska".
Detta ville man råda bukt på.
Man samlade således en bunte intellektuella som ville dyrka vårt (påhittade) ståtliga förflutna, genom "Götiska Förbundet". Det var i deras tidsskrift som en viss Geijer skrev den berömda dikten "Vikingen", om den forntida "hjälte" så som vi än idag föreställer oss den. Sedan anlitade man helt enkelt konstnärer som "skapade" den typiske bilden av vikingen.
På så vis skulle man slå i sin befolkning patriotismen igen. Och det lyckades man ju med. Än idag.
Men trots dessa (O)sanningar så är det ju så enormt imponerande att dessa nordmän tog sig österut till Svarta havet. Kanske ända till Samarkand. De tog sig till frankernas land och på något sätt till Medelhavet och Italien. De tog sig till Island, Grönland och Labrador/Vinland (Kanada). Dessa sanningar är så fantastiska att de kan fylla många museér.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar